Labyrinttätningen har tänder och spår placerade axiellt i omkretsriktningen. Dessa tänder kan vara på den inre cirkeln av den stationära tätningsringen (kallad den stationära ringen), eller på den roterande axelns yttre cirkel eller axelhylsan tätt monterad på den roterande axeln (kallad roterande typ).
Tänderna delar tryckskillnaden mellan erforderlig tätning och läckage i en gemensam tryckenhet från hög till låg för att minska läckaget. Materialet i tandtätningen kan vara aluminium, mässing eller andra polymera material.
Det är värt att nämna att fördelen med den roterande labyrinttätningen är att den kan använda mjuka och sårbara material för att göra tätningshylsan, så att den radiella sektionen kan vara mycket liten, så att läckaget kan reduceras kraftigt.
